Som vuxen kom jag att arbeta 15 år inom vården. Jag mötte många människor och funderade mycket på de likheter och olikheter vi har. Jag tittade på mig själv och på min omgivning. Mycket kändes frustrerande. Orättvist. Jag ställde många frågor men var inte riktigt nöjd med svaren.
För att komma vidare i livet sökte jag olika vägar. Det blev en vandring genom konsten, kulturen, ideella föreningar och sedan Högskola och Universitet.
Min resa har gett mig många svar. Vissa mönster är klara för mig idag. Det har gjort mitt liv enklare. Och roligare! Jag fortsätter ställa frågor. För att det finns så mycket att ta reda på...
Examen
Internationell Master i Genus med intersektionell inriktning
(Filosofie mastersexamen, Stockholms Universitet 2011-01-10)
Fil.kand i Samhällsgeografi (Gotlands Högskola, Malmö Högskola & Stockholms Universitet 2006)
Om mig
Jag föddes 1964 i Eke socken på Södra Gotland. Jag var den fula, fräkniga, rödhåriga flickan som inte pratade gotländska. Jag passade inte in i mallen och jag var bara 6 år.
En gammal dam sa på bredaste gotländska: Naj, stackers ban vad diu är röihåri! Hon och mina klasskamrater talade på olika sätt om hur ful jag var. Hur fel jag jag var. Redan här tänkte jag att något inte stämde. Pappa hade alltid sagt att jag hade guldhår. Guldhår är vackert. Inte fult.
Trots alla glåpord fanns det en röst inom mig som sa: ni har fel. Det finns fler sätt att se världen (eller hår) på. Det en del tycker är fult, tycker andra är vackert. När det kom till hårfärg behövde jag bara bli tonåring för att inse att det fanns människor som ansåg rött hår vara väldigt attraktivt.
Mina funderingar kring hår kanske var startpunkten för min upptäckarlusta? Vi kan se världen på olika sätt. Livet rymmer en mängd sanningar. Jag började ställa frågor för att förstå. Vad är det som gör att vi ser världen på ett visst sätt? Kan det vara på något annat vis?
Jag utbildade mig till undersköterska 1982. Arbetet var roligt och jag provade olika vägar. Jag jobbade under 15 år inom distriktsvård, mödravård och jag körde ambulans. Bland annat. Jag mötte många olika människor och såg hur olika vi tänker och fungerar. Och hur lika.
Jag tänkte mycket. Både på de människor jag mötte i vården och de jag mötte privat. Funderade över varför män fick göra saker som kvinnor inte fick. Och tvärtom. Jag tänkte mycket på de orättvisor som livet innehåller: Varför är vissa sjuka och andra friska? Varför blir vissa bittra och andra nöjda? I mitt eget liv ville jag så mycket. Men ofta kände jag mig tillbakahållen av olika krav och förväntningar.
Jag såg vissa mönster men förstod inte riktigt hela bilden. Kände bara att vissa saker inte stämde. Att jag förväntades bete mig på ett visst sätt. Tänka på ett visst sätt. Sätt som egentligen inte passade mig som person. Jag fick fyra barn med allt vad det innebär och inte sjutton blev förväntningarna mindre! Jag blev mer frustrerad. Jag ville ha svar! Jag beslutade att det var dags att göra något annat.
Jag sökte in på konstskola. För att få tid att söka svar och vara i en miljö som tillät sökande. Jag hittade bitar jag inte haft möjlighet att göra tidigare. Det var tidvis smärtsamt men också fantastiskt roligt! Efter konstskolan arbetade jag några år med min konst och som bl a projektkoordinator inom olika kulturprojekt. Jag var engagerad i föreningar: Gotlands Tjejjour, Grafikgruppen Visby och KKV Burgsvik(kollektivverkstad för stenhuggare). Jag började få svar men jag behövde mer. Jag funderade mycket på varför jag hela tiden var tvungen att slåss för mitt utrymme. Varför var det inte självklart? Vi lever ju för sjutton i Sverige! Världens mest jämnställda land. Ett land där alla är fria. Eller?
Efter en tid i kulturen valde jag att studera på komvux ett år. Det var fantastiskt att studera som vuxen! Jag läste flera ämnen men filosofi och svenska blev som lördagsgodis. Hela veckan. Dörrar öppnade sig!
Tanden vart blodad och det blev Högskola. Efter bara några veckor visste jag var jag ”brann”. Utbildningen Urban Studies innehöll så mycket av hur vi gör och varför. Att våra värderingar t o m visar sig i hur vi bygger våra städer eller utformar ett torg. Jag fick mer svar och kunskap. Hittade alltfler vägar och metoder för att göra undersökningar. 2006 tog jag min Fil kand i samhällsgeografi och 2010 avslutade jag mina mastersstudier i Genus vid Stockholms Universitet.
Vissa mönster är klara för mig idag. Det har gjort mitt liv enklare och betydligt roligare!
Har jag slutat ställa frågor? Nej. Jag vill inte sluta ställa frågor. Det finns så mycket att ta reda på!