I många länder har genom århundraden majoritetsbefolkningarna kontrollerat och styrt över minoriteterna.
De som styrt har antingen haft ett aggressivare kulturmönster eller helt enkelt bättre vapen och bättre ekonomi.
Vi tror gärna att det inte sett ut så i Sverige, men sanningen är att den svenska majoriteten under många år förtryckt stora grupper av andra svenskar.
Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har ett annat språk och ett annat kulturmönster. Men det är också det enda som förenar minoritetsgrupperna – att just vara minoriteter.
Det är allvarliga förtryck som skett. När en majoritet försöker tysta ett annat folks språk, sker ett kulturellt språkmord.
När språkmordet kompletteras med tvångssterilisering och rasbiologisk forskning sker verkliga mord av befolkningen.
Vad händer med en befolkningen i en kultur som utifrån betraktas som mindre värda? Vad sker med självkänslan? Med förhållningssättet mot omvärlden?
Förtrycket idag
För många inom de nationella minoriteterna är förtryck och förutfattade meningarna i allra högsta grad vardag. Det finns ett otal exempel på diskriminering.
I dag vet de flesta att romer blir diskriminerade på bostadsmarknaden, de inte får hyra bilar, bo på hotell och/eller bevakas i butiker; att samers (vår ursprungsbefolkning) intressen inte tas på allvar; att gamla, ibland dementa finsktalande på äldreboende blir åthutade av personalen när de pratar finska osv.
Vikten av språket – en berättelse om sorg
En hårt driven assimileringspolitik har gjort att många från de nationella minoriteterna helt har förlorat kontakten med sitt eget språk.
Tidigare generationer har valt att inte lära sina barn det egna språket av omtanke om barnen. Man ville att de skulle få så bra förutsättningar som möjligt i det svenska samhället.
Men vad händer inne i oss, generationer senare, när vi blivit avstängda från vårt språk?
Flera vittnar om känslan av stor förlust; förlust av sin identitet, av sitt kulturarv.
Vissa försöker aktivt hitta sig och sina rötter igen. Ibland genom att försöka återerövra det språk som varit försvunnet från familjen, kanske i generationer.
Ibland genom minoritetens konsthantverk, eller genom att uppta gamla traditioner.
Att känna sig utanför under sin uppväxt och i sitt liv, sätter spår. Förtryck, oavsett om det är historiskt eller pågående, skapar hål i människor.
Återkommande berättelser om känslor av att något fattas, av historielöshet, av tystnad och en medföljande sorg från generationer tillbaka, är saker som inte bara försvinner. Det finns ständigt närvarande i livet.
Från mänskliga rättigheter till Lagen om nationella minoriteter
2010 fick Sverige en lag om nationella minoriteter. Den hade sitt ursprung från de mänskliga rättigheterna och tillkom utifrån att Europarådet hade riktat kritik då man ansåg att nationella minoriteters behov inte tagits på tillräckligt stort allvar.
Lagen om nationell minoriteter har ett fokus på att myndigheter aktivt ska jobba för att motverka diskriminering, utsatthet och att stärka nationella minoriteters inflytande och egenmakt, samt att bevara minoritetsspråken.
Myndigheter har också ett uppföljningsansvar.
Framåt!
Kanske kommer lagstiftningen att visa vägen: till personlig stolthet, till att ta tillvara sin bakgrund och till att vi i Sverige ser vårt kulturarv så mångfacetterat som det är.
Sverige har en historia av flera språk, många olika utseenden och många olika kulturer. Det gör oss alla rika.
2014-04-11 Anna Karlsson