Att bryta tystnaden
Alla människor styrs av värderingar och normer (det vi ser som normalt). Dessa kan se olika ut beroende av vår kulturella och social bakgrund, vilka erfarenheter vi har och vilka ställningstagande vi gjort i livet. De påverkas också av i vilka grupper vi finns, privat och på jobbet.
Alla normer är inte konstruktiva
Ibland lever vi med normer som inte är konstruktiva. Många gånger förklaras dessa normer med ”det sitter i väggarna”. Det kan t ex handla om en viss jargong, inövade/accepterade förtryck eller negativa kommunikationssätt. Som att vi pratar om varandra, snarare än med varandra.
Tystnad konserverar
Ibland har vi burit med oss mönster och föreställningar i generationer. Dessa förmår vi inte ifrågasätta. De är så integrerade att det kan kosta oerhört mycket att gå emot dem.
Även om flera i arbetsgruppen ser de negativa effekterna, örmår de inte att ändra mönstren. Kanske väljer några att prata med ett fåtal om vad man ser, men de flesta anpassar sig tyst.
Just tystnad är en aktiv kamrat när det gäller att konservera normer och beteenden.
Maktsystem påverkar arbetsklimatet
I mitt arbete som jämlikhetskonsult har jag sett många utvecklade maktsystem som påverkar arbetsklimatet negativt. Dessa maktsystem finns både inom offentlig sektor och inom näringsliv. Ofta har de pågått under lång tid. Och vad värre är - ingen vågar ifrågasätta dem av rädsla för att själva bli utsatta.
En negativ spiral
En person som brinner för sitt jobb och som vågar säga ifrån till sin överordnade berättade för mig hur en negativ spiral började:
”Jag sitter på ett möte och har ett förslag på hur vi skulle kunna förändra vissa rutiner som inte fungerar så bra. Men istället för att ta upp förslaget fäller chefen en sarkastisk kommentar om min person. Det blir tyst i lokalen och sedan fortgår mötet som att ingenting har hänt.
Efter mötet kommer några arbetskamrater fram och säger att de tyckte min idé var bra, att de inte tyckte chefens bemötande var ok. Men ingen tar någonsin upp diskussionen om förändring igen och ingen tar diskussionen med chefen om sättet att behandla en medarbetare.”
En normalisering av ett uselt arbetsklimat
Efter sammanträdet upplever den här personen en förändring i chefens förhållningssätt hen. Hen får alltid nej när hen ber om ledighet, hens schema blir sämre. Hen har bett om att slippa jobba natt eftersom hen har svårt att sova dagtid, men får fler nätter inlagda. Ofta får hen tjuvnyp från chefen, kommentarer bakom ryggen, tystnad, flin eller sarkastiska kommentarer när hen säger något på möten. Det leder till att hen blir tystare, lusten att gå till jobbet minskar och självförtroendet börjar svikta.
Samtidigt ser hen hur andra, av samma chef, får stöd, slipper besvärliga arbetspass, aldrig har problem med att få igenom önskad semester, alltid blir bemötta med ett leende. Naturligtvis känner sig den utsatta personen än mer ”fel”.
Andra ser att hen blir illa behandlad men ingen törs ta upp problemet av rädsla för att själva bli utsatta. Spiralen och en normalisering av ett dåligt klimat är ett faktum.
Men vad krävs egentligen för att skapa en bestående förändring till det bättre?
Samtal leder till förändring
Efter att ha arbetat med människor i många olika grupper tror/vet jag att förändring alltid börjar med samtalet. Oavsett om det handlar om hederskultur, familjemönster eller arbetsgrupper där förtryck, skitprat eller dålig attityd finns.
Att förändra tankesätt samt titta på vilka värderingar och normer som styr, kräver att vi vågar bryta den tystnad som finns. Det kräver att vi vågar ställa frågor, ge argument, ifrågasätta det som i gruppen ses som ”självklart”.
Samtalet är alltid en del av en konstruktiv lösning.
2014-08-16 Anna Karlsson