Om förändringens samtal
Vad händer när vi börjar ställa frågor och ifrågasätta det som ses som självklart i en grupp? När vi tittar på problem, orättvisor och invanda föreställningar?
När man lyfter på locket kommer ofta starka reaktioner. Jag har sett arbetsgrupper där det pyst av undertryckt ilska, behov att ge igen, dra sig undan eller att gå in i försvarsposition.
Att bryta tystnad utan att fördöma
Vi måste lyfta det som är ett problem för det är viktigt med öppenhet. Men samtalet får inte leda till fördömanden. Det finns konstruktiva sätt att tala om problem utan att förminska problematiken.
Min uppgift som utbildare/handledare är att ge det utrymme som krävs för att öppna för samtalet. Jag kan behöva ställa de något besvärliga frågorna, ge exempel på vanlig problematik och även ge goda exempel där komplicerade situationer hanterats konstruktivt och där problemet fått en lösning. Helt enkelt skapa jordmån för ett öppet samtal i gruppen.
En dos mod för utveckling
Ofta det räcker det med att en person i gruppen bryter tystnaden för att fler ska våga berätta om sina upplevelser. Och det kan vara nog så svårt att berätta att man varit utsatt för förtryck av en överordnad, eftersom det nästan alltid finns känslor av skam och skuld involverade. Men det är ännu svårare att berätta om att man fått fördelar på andras bekostnad.
Jag har sett snabb utveckling i grupper där personer var modiga nog att också berätta om sina fördelar eller att de varit ”aktivt” tysta. I en arbetsgrupp där chefen haft ett system av bestraffningar och belöning kom förlösningen när en av kollegorna öppnade med att säga: ”Jag valde att vara tyst eftersom jag fick ett bra schema utan nattpass eftersom jag inte klarar att jobba natt”.
Fler vågade erkänna att de sett förtrycket men valt att vara tysta för att inte själv bli utsatta.
Känslor styr våra reaktioner
I dagens samhälle hyllar vi logiken. Även om vi inte vill det, är våra reaktioner styrda av känslor. Om någon/några öppnar upp för att berätta om utsatthet men också om de eventuella maktpositioner personen själv har, kan vi skapa verklig förändring.
Vi behöver betona känslor: Hur känns det i mig? Hur känns det i dig? För att sedan konkret gå vidare; var befinner vi oss och vart vi vill komma?
För att komma vidare måste vi ta oss förbi fördömandet, som ofta är den första reaktionen.
Gå till dig själv! Hur många gånger har du ändrat inställning när någon fördömt ditt sätt att se och/eller agera?
Förmodligen har du ställt dig i försvarsställning, låst dig för den andres argument och kanske rent av slutat lyssna.
Men om du istället möts med frågeställningar, andra perspektiv och möjligheter? Då finns ett utrymme att tänka till, öppna för nya tankar och förhållningssätt, som vi sedan kan omvandla och göra till våra egna. Utan att förlora ansiktet, utan att behöva känna oss trampade på.
Tid för reflektion
Faktisk förändring handlar lika mycket om tid för reflektion, som om känslor och en rejäl dos logik. För ofta är beteenden och normer otroligt laddade med känslor.
Processen är densamma oavsett om det handlar om förtryckande sedvänjor eller negativa kommunikationssätt i en grupp. Samtalet, dialogen är det som förändrar. Ett samtal som innehåller frågeställningar, andra perspektiv och att prata om det som inte ”får” pratas om.
Det farliga - är tystnaden och de oemotsagda föreställningar/normer som finns i en grupp.
2014-08-21 Anna Karlsson