Att våga se barnet
Det är inte barnen utan vi som bär ansvaret för att skapa en jämställd förskola och skola. Det är hur vi är och vad vi gör som skapar det normsystem barnen möter i barnomsorgen. Det är vi som som talar om för barnen vad som är rätt och fel.
Jag brinner för förskola och skola! Här finns barnen och framtiden. Här finns möjlighet att börja om, göra nytt, göra rätt. Lyckas vi jobba praktiskt med jämställdhet och likabehandling, ger vi individen, gruppen och förskolan/skolan en stark värdegrund där alla människor oavsett bakgrund eller erfarenhet har samma värde.
Prinsessan, bilen och rädsla för att förlora något
Att bemöta barn likvärdigt tycker vissa är lätt och andra svårt. Oavsett behöver vi granska oss själva och sätta vår omgivning under lupp för att lyckas. I mitt möte med pedagoger börjar jag alltid med deras tankar omkring jämställdhet och genus. Alla frågeställningar välkomnas. Ofta frågar de: ”Ska inte flickor få vara prinsessor nu”? ”Ska inte pojkar få leka med bilar”?
I en öppen diskussion får vi möjlighet att titta på rädslor och motstånd kring jämställdhetsfrågan. Ofta är vi rädda att förlora något, fast det egentligen handlar om att vinna något! För alla! Det handlar om att vi alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter att utforma våra liv. Ser vi vinsterna kan vi bli beredda att jobba praktiskt!
Vad styr?
Det är viktigt att synliggöra våra egna värderingar och hur de styr vårt handlande och attityder. Det är också viktigt att undersöka vår professionella roll som t ex att vara pedagog. Vad säger våra styrdokument om hur vi bör jobba? Hur möter jag och min arbetsgrupp upp detta?
Skollagen säger "Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla". Detta är vårt uppdrag som pedagoger, oavsett vår privata inställning.
Pojken i klänning
Oavsett om jag utbildar pedagoger, rektorer, skolledning, idrottsutövare eller politiker kommer pojken i klänningen alltid upp. Det är laddat! Tänk att ett tyg och en färg fortfarande kan vara så skrämmande 2014. Det synliggör hur oerhört rädda vi är att bryta normer, kanske framförallt maskulinitetsnormerna.
Omsorg som hinder
Som vuxen vet vi vad ett normbryt kan kosta; slag, hot, elaka ord, och/eller ett utanförskap. Och det vill vi givetvis skydda våra barn ifrån! Vi agerar utifrån en sorts omsorg, som istället blir omvänd. Vi vill väl, men det blir så fel. Vi väljer en ”quick fix” på problemet och hanterar det inte på djupet. Som pedagog har du ett uppdrag att jobba mot, där du kritiskt behöver granska normer, föreställningar och makt. Lyckas vi med det kan vi skapa jämställda miljöer där normbrytet inte kostar eller ger negativa konsekvenser. Det handlar om barns rättigheter att få vara den de är fullt ut.
5i3pedagogiken
Apropå pojken i klänning träffade jag vid ett tillfälle en pedagog som hade en förälder som förbjöd sin son att bära klänning på förskolan. Här skapade man något som jag kallat ”5i3pedagogiken”. Pojken blev hämtad varje dag kl 15.00 och strax innan, ungefär fem i tre, tog man av pojken klänningen så att föräldern inte skulle se.
Vad säger det till pojken om att bära klänning? Vad säger det om förskolans verksamhet? Vad säger det om att bemöta uppdraget?
Det handlar om omsorg - man vill inte att barnen kommer i kläm. Men det kan bli så fel. I det här fallet blir det skambelagt att bära klänning för barnet. Indirekt ber man honom ljuga och man har inte stått för uppdraget som pedagog.
Situationen av en förälders rädsla och motstånd hade gått att bemöta mer effektivt. Som pedagog möter du motstånd varje dag och vi har olika svårt att hantera det. Men med bemötandet: ”På den här förskolan får alla barn prova allt material, alla färger, leka med alla former och leka alla lekar” så hade pedagogerna bekräftat barnet, visat på ett annat förhållningssätt och gett utrymme för andra tankar.
Pedagogens ansvar
Ett normbryt kan kosta mycket för ett barn. Inget barn ska någonsin behöva betala det priset. Skola och förskola ska vara en inkluderande, tillåtande och trygg miljö för våra barn.
Låter det som en utopi? Det är det inte. Jag har sett flera arbetsplatser lyckas. Som pedagog är du en förebild och har stora chanser till att bredda barnens identitetsskapande och livsmöjligheter. Det krävs arbete, mycket självreflektion och en stor portion mod. Vågar du?
2014-10-07 Johanna Lundin text och bild